Har nu för andra gången druckit turkiskt kaffe, det är verkligen inte gott. Som kokkaffe på espressokaffe. Huvva.
En helt annan sak, här i Mersin har jag nu två gånger blivit tipsad att inte gå omkring här där jag nu är när det är mörkt. Vilket det nu är.
"Maffian, du vet."
Mersin International Port borde kunna ta en rätt okej placering i en tävling om världens tråkigaste vänthall. Och världens minst radikala säkerhet. De har nämligen en fancy väskröntgenapparat som används oerhört pliktskyldigt (har röntgat min väska fem gånger tror jag, med kniv och allt) men vars skärm nog lika gärna kunde vara avstängd ehuru de inte tittar på den. Vidare en metalldetektor som alla går igenom och som indikerar på tre av fyra. Bra där. Men ingen bryr sig. Bra där.
Det är dock väldigt roligt det faktum att jag inte vet huruvida jag är på väg ut ur landet eller bara skall åka lite båt. En del säger "gå dit", andra säger "nejdå" och så ytterligare budskap i stil med "sätt dig du och koppla av". Och med "säger" är det ju som vanligt charader. Mycket förvirrande.
Nu utbrast just farsen "Turkiska armen embarkerar", oerhört komiskt på min ära. Det var den mest oeffektiva tömning/fyllning jag har sett.
Bara teet som saknades annars var det en rätt bra bild av turkiet. Några som härjar, få som jobbar och de allra flesta står och tittar på. Men som sagt, det saknades te.
Också roligt, när jag skulle åka ombord saknades en stämpel i passet. Har vi hört den förut?
In till herr passpolisen igen för ett nytt försök. En fin, blå stämpel. Så nu är jag nog på väg till Grekland. Ellerja, grekiska Cypern.
Nu: Sova, i en av vad vi kan kalla "vilstolarna".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar