Ellerja.
Snarare resans mesta rum.
Nä, inte det heller.
Resans mesta in-your-face-rum.
Och definitivt det mest rosa.
Färgval, inredning och allmän arkitektur är en hel del spännande i det här landet. Och med "spännande" menar jag "djupt osmakligt". Fortfarande så har jag regnamnesiregeln, vilket betyder att jag får ta in på hotel om det regnar. Och jag tror inte jag hade resonerat annorlunda även om jag hade haft ett svenskt tält. Vet inte, men tror inte. Idag har det så regnat. Lite på förmiddagen, lite mitt på dagen och så en lagom skur på kvällskvisten. Precis så man hann torka mellan varven och få upp hoppet om en trevlig solnedgång över turkiska berg. Eller kanske till och med ner i havet. Men, nej - mer regn. Så nu sitter jag på ett hotell igen, dock inget internet här. (Och här kostar gprs 60kr/mb så nu hjälper det inte att jag lärt mig hur man minskar bilder till vga-upplösning och komprimerar så hårt att inte en människa ser vad det föreställer. Det blir inga bilder!)
Men hotellet, vi (ja, vi) letade runt en bra stund efter något som skulle kunna liknas med boende. Och efter en hel del bök med vägavgiftstullar och ett par misslyckanden (som bland annat resulterade i att åka på motorvägen åt fel håll, lite ovant. Men med myndighetspersons välsignelse.) så lyckades vi komma hit. Ett hotell/gatukök/presentshop/bageri som ser ut lite som att den försöker efterlikna en bowlinghall.
Sådär mysigt om jag skall vara ärlig.
Vi bor i källaren, till höger om toaletterna.
Sådär mysigt om jag skall vara ärlig.
Och där hamnade vi i ett rosa rum som luktar pissoar (ni vet den där döljaurinluktskemilukten).
Sådär mysigt, om jag skall vara ärlig.
Men sängar, klädupphängningsmöjligheter och frukostservering.
Nu: Ner i katakomberna och laga sovsäckspåse.
Här har vi gårdsröj i helgen. Vi hittar fortfarande brahasaker och kakel som vi inte sett tidigare. Just nu sätter Rickard och Hasse vindskivor på carporten. Sköt om dig, kram mamma
SvaraRadera