Bön.

Sitter i en liten liten grotta som kan ha, eller inte ha, hackats ut i samband med att många andra grottor i samma berg hackades ut.
Grottor som användes av de första kristna som möteslokaler/gömslen.
Varuti den största som tydligen Petrus höll hov bortemellanåt.
O'yes, idag är det kulturellt värre.
Eller så till vida att jag sitter här uppkrupen med min kaffepanna för fikarasten.
Då börjas det bedjas. Igen.
Som jag har fattat det är det morgon, middag och kväll. Och jag tycker det är rätt, hur skall jag säga, mysigt. Det passar lixom.
Men det väcker ett par tankar.
Det måste ju gå en del slentrian i sådant bedjande. Att tre gånger om dagen när någon sjunger lite om Gud vara fokuserad och meditativ är ju inget jag skulle fixa i alla fall. Så det verkar ju rätt bortkastat.
Men.
Om man vore fokuserad en gång av tio är det ju ändå ett par rejäla böner i veckan och det är mer än mitt snitt, det tror jag ju.
Det är den ena tanken.

Den andra tanken är helt enkelt att det skulle behövas en samling ljudingenjörer i det muslimska samhället, för hu och ve vad illa de där hornen låter.

Och om jag skall vara helt ärlig så är nog tankarna här i omvänd kronologisk orning.

Nu: Gaffelsprintsletande.