När jag var liten hände det att vi var ute och cyklade. Både bildligt och bokstavligt på samma gång. En av dessa gånger, jag vet inte så mycket om jag egentligen kommer ihåg det men att jag har fått det återberättat - därom finns det inga tvivel. Det hände sig hur som helst att hela den då existerande familjen Lidman skulle ut på cykeltur, och eftersom det var tråkigt att cykla på asfalt togs den här dagen en mindre väg. Detta var i den åldern då det var väldigt roligt med Bamse och hans vänner (vi är alltså i spannet 2-97åå). Jag hade ett berättelse när Bamse var i vilda västern och där i ville skurkarna inte bli förföljda, de lämnade således varningar. Detta var något jag flitigt citerade under denna cykeltur.
En stock över vägen: "Första varningen, vänd om".
En allt för stor sten: "Andra varningen, vänd om".
Etcetera.
Ett annat barndomsminne jag har är när familjen var på husvagnsemester i Norge. En previa med husvagn bakom som stod på ut på vilka vägar som helst. Bland annat upp på galdöpiggen. Den vägen var smal, brant och dålig. Pappa skyllde en del på den i den tiden (inte just under detta äventyr) då övningskörande systern men jag vill tro att det var där som previans koppling dog. Det var väl ungefär då som vi mötte en, enligt min minnesbild, mycket stor husbil.
Igår var jag upp på en väg som får båda dessa äventyr att lite grand blekna. En starkt boldor-non-approved väg. Eller mer ett stenras. En halvmil, rätt upp. Vilken campingplats! Det var där jag träffade jägarna, som jag tror frågade om jag ville ha mat. Och jag försökte säga "ja". Men det hela föll på språktekniska problem. Vidare försökte de förklara att vägen vidare uppåt är mycket sämre än den var nedåt, vilket föll lite på samma grepp. Men efter en kilometer uppåt tog det tvärt stopp.
Hur som helst vart detta offroadäventyr lite, eller rätt mycket, för mycket för boldors avgasrör. Så nu är jag åter hos män med hondatryck på byxa och jacka. Men den här gången vita och röda kläder. Blir åter bjuden på kaffe och en man är iväg och svetsar avgasrör.
Nu: Nada.
Jag vill bara påminna om att previans koppling hämtade sig från den bergsklättringen och fungerade i många år. Jag minns däremot hur rädd jag var vid mötet av husbilen och inser att vägen mellan Gullspång och hova passade mig bättre idag jämfört med ditt vägval. Var är du nu?kram mamma
SvaraRaderaMed tanke på hur vägen såg ut på inlägget "ny dag, sämre väder" så undrar man ju verkligen hur denna såg ut? Gött att boldor håller ihop hyfsat iaf! =)
SvaraRaderaMvh David V
Lite som cyklisterna jag mötte på Kebnekaise...
SvaraRadera