Idag hände det.

Kändes lite som att jag kom fram idag. Fast egentligen var det nog i fredags. Men då var det för mörkt för att se det, och igår var det på tok för dystert. För att sedan, fortfarande igår, igen bli för mörkt.
Hur som, idag är det festligt, folkligt och fullproppat i de polska bergen. Men nu tar vi det från början.
Efter att ha åkt av en färja i Ventspils tog ju resan lite av en paus, byggde lite tak istället. Men så en knapp vecka senare åkte jag ju så sakteliga iväg, ner genom Lettlands skogar och fält på ganska raka och ganska sargade vägar. Ingen bajkerhimmel direkt. No offens Rubins. För att relativt kvickt braka ner i Littauen för att där i alla fall inbilla mig att ju längre söderut man kommer desto bättre vägar det var. Men bättre på ett rätt tråkigt sätt, de blev jämnare (vilket är bra) men också rakare (vilket är tråkigt). Detta var sedan en utveckling som höll i sig en bit ner i Polen också. (Jenny, du skulle älska det - inte en högersväng så långt ögat når.) Men jag ser det bara som tråkigt, jag sliter ju däck som en gammal gubbe! Nog för att jag är över trettio, men någon stolthet har man ju ändå. I Polen (ja, än så länge i alla länder jag åkt i) är det nittio om inget annat anges. Men, i Polen då, så fort det kommer en kurva så kommer det en sjuttio-, femtio- eller fyrtio(!)- skylt. Välter de små fiatarna verkligen så lätt? Kan någon fråga pappa? Men så idag kom skylten!
"Kurvig väg, 5,2km."
Och efter 5,3km kom en till.
Och sedan har de lite avlöst varandra.
Med en skön peak precis innan gränsen, i någon slags nationalpark tror jag. Kan ha varit en internationalpark också. Hur som helst fantastiska vägar, och naturligtvis en massa motorcyklar. Lite roligt faktiskt, stannade för en bensträckare (och en bit choklad som jag glömde äta) vid en skylt där det stod att man inte skulle prata högt. Så hör man över bergen hur rimligt plågade motorcyklar tjoar och lever om bäst de kan. Men för att inte livet skulle vara allt för lyckligt var där ju en samling oplar också. Alltid dessa oplar.
Nåja, men efter att ha varit rimligt vilse i bergen ett tag letade jag mig så in i Slovakien och tjitt påmfritt - här är det fint. Lätt resans bästa tältplats. (Men eftersom det kostar 25kr/megabyte kan ni bara fetglömma bilder.)
Nu: chokladfrossa.