lördag 22 oktober 2011

Pit stop 4/Turkisk professionalism.

Igår satt jag ungefär 200 meter ifrån där jag sitter just nu och, om jag skall vara ärlig, gnällde lite. Eller en hel del för att vara exakt. Idag sitter jag här istället och njuter i fulla drag. Liten men ändå rätt stor skillnad.
För ett par dagar sedan var det dags för mig att köpa olja, det händer lite stup i ett. Vad jag gjorde då var att, som vanligt, glida in på en mack och fråga efter olja. I rummet brevid butiken fanns ett gäng flaskor. Men jag fick inte ta den flaskan jag ville ha, för på den var det ju en bild på en bil. Den en bit ifrån högpresterande mackarbetaren ville sälja mig en flaska tvåtaktolja istället. För på den var det ju en bild av en motorcykel. Nog för att boldor inte är kräsen men någon måtta får det vara. Han tog flaskan från min hand, skakade på huvudet och pekade på en dieselmerca utanför. Man kan säga att han inte hade så jättemånga rätt.
Idag träffade jag hans motpart.
En man i en verkstad (bra sak) med en massa motorcyklar (bra sak), som tyckte att min motorcykel verkade gammal (även det, om man tänker på det, en bra sak) och som skrattade och tyckte att rumäner tydligen är ena klåpare (rolig sak).
Denna hjälte byggde snabbt två nya vajrar och, tror jag, försökte förklara att han hade jobbat på Honda i Istanbul i två år. Hur det än var med det sistnämda fick han lätt och ledig ihop det. Mycket snyggt och med rätta känslan.
Lite som inför de polska bagarna, hatten av lixom.
Nu: Bachlava. Eller något ditåt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar