Ny dag, sämre väder.

Men humöret är på topp.
Igår blev Boldor trött på mig.
Jag kör en rätt törstig gammal hoj (jo, det är sant), till yttermera visso en rätt sliten sådan (svårt att tro, men sant även det). Tydligen har den gamle gynnaren gått och rostat i tanken, bara en sådan sak.
När man är ute i mer obyggdsliknande delar av världen är det inte så tätt mellan mackar som man ibland skulle kunna önska. Det kan till och med vara för långt mellan mackar. Till exempel kan det vara drygt tio mil mellan mackar. När man då har kört lite styvt tjugo mil sedan senaste tankning kanske man inte skall åka förbi den macken, för så värst mycket mer än trettio mil kommer jag inte på en tank. Till exempel är det inte säkert att man kommer fram till nästa mack. Och om man nu inte gör det så är det ju rätt säkert att bensinen är rätt slut i tanken, och vad som då händer är ju att det sörplas upp den där sista bensinskvätten där all rost ligger och guppar. Vad som då kan hända är att flotören i förgasaren till exempel fastnar. Det kan leda till oren motorgång och lite oavspänd motorcykelkörning.
När sedan efter några påfrestande mil (12,4) hastighetsmätaren gör ett litet skumt hopp och sedan ingenting mer känner man att det är nog med vajerbrott för en resa. (För jag hade ju kopplingsvajerbrott i utkanten av Pitesti som den tålmodige blogläsaren kan minnas.) Men alltså tydligen inte, och jag är åter igen glad för att ha gps (hastighetsmätare) i telefonen.
Det riktigt komiska kommer ju sedan på kvällen när man till fullo inser pitesi-klåparnas misslyckandespotential. Jag är fullt medveten om att jag lite grand har tagit en "knife to a gun fight" i mitt motorcykelval, men att en bit ut i total ödemark försöka baxa omkring boldor utan koppling är ändå lite mer än vad jag bad om tycker jag.
Nu sitter jag hur som helst på en bp-mack (med internet!) och väntar på en mekaniker (bärgare?) som skall lösa mina problem.
Kan utan några som helst problem se detta som rakt igenom komiskt och, som sagt, humöret är idag på topp.
Nu: Inget är som väntans tider.

Bilden föreställer den väg jag igår utan problem (nåja) forserade med fungerande koppling och i morse körde tillbaka utan denna lyx.