Med kniven mot strupen.

Låg på ett golv och tejpade en plast. Det var tydligen viktigt, enligt byggmästaren, att det skulle bli tätt. Fast egentligen var det ett tak. Det som jag låg på, inget som byggherren vet att jag låg på. Nåväl, för att nå in under röret som skulle tätas in i sagda plast låg jag således på rygg med en rulle tejp och en kniv inom räckhåll. På magen för att vara exakt. Men då jag är tjockare än vad jag vill medge så ville inte kniven ligga kvar där, utan den gled nedåt och stannade inte förrän den låg med eggen mot min hals. Tur att kniveländet var så slött.
Ja, det var ju lite av "dagens göteborgare", ber om ursäkt.

För att nå någon form av framsteg i mina resförberedelser så tänkte jag att jag i måndags skulle ha drivit in till en stad i närheten (och eftersom jag bor på en ö så har jag bara Visby att välja på) för att vaccinera mig. Anledningen till val av just måndagen var att de då har drop in på något som de kallar för "resevaccinmottagning", låter ju som att det skulle kunna passa oförskämt bra. Men när måndagen så visade sig en av nackdelarna med att ha barn i huset sig rätt tydligt. Pojkstackarn här har nu slutat med att ha sommarlov och har ju fått börja på dagis igen, där finns det ju en massa andra ohängda ungar. Tydligen blev det en något för stor laddning med agens än vad jag tålde. Otur för mig, och som grabb lägger man sig ju bara och dör vid sådana motgångar. Tror för övrigt inte att farbror doktorn hade gått med på att jag skulle ta några sprutor i det skicket ändå.
Det var bara det.
Nu: Lakrits.

Ett touringkitt.

När en trevlig man i min bekantskapskrets började jiddra om att ta mc-kort så tänkte jag att jag skulle vara så supportande som bara möjligt. Tyvärr var det nog alls inte tillräckligt supportande, men hur det än var så klarade han körkortet och fräser nu (om det inte har hänt något) omkring på sin ducati och är såå lycklig. En sak som jag bistod med var att förleda honom och få honom in på den andra vägen. Den med gamla slitna vrak till motorcyklar att mer skruva än köra. Nu kan vän av ordning påpeka att jag ju nära nog lyckades, om han nu kör just ducati (åtminstone det där med skruvandet), men det är ju en annan fråga. När han skulle börja var jag hur som helst med och tittade och provkörde en motorcykel, som han på min inrådan så köpte. Det fyndiga här var ju att det var en likadan motorcykel som jag själv fräste (och fortfarande fräser) omkring på, men ett par årsmodeller ännu äldre. När så kompisen, vi kan kalla honom Magnus (mest för att han heter så), av honom som sålde motorcykeln i fråga fick frågan om han ville ha med packväskor så svarade han nej. Men, åter på min inrådan, beslutet omprövades och packväskorna följde med. Sedan dess har de legat i min källare och väntat på en dags skruvande för att så nu kunna pryda Bold'or. Så nu är min redan innan resans början mycket gamla och slitna motorcykel redo för att packas med allt som kan behövas.
Vidare har jag idag ringt och tjatat på dem på infektionsmottagningen, men det var tydligen rätt onödigt. Bara att komma in och bli sönderstucken på måndag. Resevaccinationsmottagningen har tydligen drop in, en timme i veckan. Dåså, måndag it is.
Nu: upp till kamp mot scannern.

Att ha en odefinierad lista.

Att undvika att glömma saker kan göras på flera olika sätt, ett sätt är ju att skriva upp på olika listor vad som skall göras, lösas eller olika grad av fixas. Ett annat sätt är att helt enkelt umgås med bra, och synnerligen tålmodiga, människor som säger till en när det är dags att göra olika saker. När man då som jag har en så totalt odefinierad lisa som den över "det som ännu inte gjorts innan man är klar" (ännu inte ens nöjd med titeln), som i övrigt bara finns i min idévärld, så är det mycket lätt att missa saker, då är det tur att man har den fina extralösningen "vännerna". Jag skrev tidigare att jag bara hade nålstick och snickrande kvar, det var ju alls inte sant visade det sig. Min denna sommars stora begivenhet, också känt som "ett antiklimax", skulle ju gå av stapeln. Jag och vännerna skulle kompa en ny vän på en spelning, en spelning som är så stor att man får en vattenflaska, en handduk och en artisvärd att hålla i handen. På en festival med åtminstone styvt tre tusen glada laxar som potentiell publik. På en lerig åker. I ett mindre lerigt tält. Som gjort för succé. Det kom nog tjugo pers. Tjugo glada personer förvisso, men det hjälpte inte det enkla faktum att jag började hela giget med att räkna in i fel tempo. Det är alltid kul att göra helt fel från första början, då blir det inte gärna sämre.
Jag hoppas det går att göra om, att bättra, lära nytt och komma tillbaka. Men nu är det bara snickra och vaccinera kvar. Eller?
Nu: Sova.

Framsteg.

Jag gick in i en butik igår, när jag ändå var i Göteborg, för att kolla på kök. Tänkte att man skulle ha sig ett kök så att man kan laga lite mat, ett kök som gärna får tugga i sig och göra värme av vad som finns som är brännbart. Således gick jag som sagt in i en butik, och blev där tipsad om att köpa ett kök som de inte hade. Blev glad och trodde genast på allt som denna försäljare pratade om. Och när han så rackade ner på det tält jag nu i tre års tid har gått och suktat efter så ändrade jag mig där och då och på stående fot (efter en timmes övertalning, inklusive en mycket pedagogisk tältbyggarkurs) köpte och gick iväg med ett annat grönt tält (som kostade hälften av det jag funderat på). Kändes lite snopet, men det är alltid kul när man träffar en försäljare som vet vad han pratar om.
Var även in i en annan butik med en annan försäljare som stod och bläddrade i broschyrer för att veta vad som var vad i hans köksdjungel. Läsa i broschyrer kan jag nog göra själv, tack så mycket.
Det blev inget kök, men det blev ett tält. En sak att bocka av från listan. Och så fick jag ju även den andra listans näst sista sak avklarad vid Göteborgsbesöket. Bara att bygga färdigt och vaccinera sig kvar.
Nu: Bilmek!

Börjar peppa så smått.

Har fixat en till av de sakerna som fanns på "listan med saker som skall göras innan man kan göra något annat" (filar fortfarande på denna listas titel). I morgon står så den näst sista saken på tur, och jag börjar känna mig sugen på att komma iväg. Men jag har reviderat resplanen lite, eftersom jag vill "bort" så är det ju närmare längre bort om man åker österut istället för, som tidigare planerat, söderut. Bara en färja så är man ju fruktansvärt långt bort, söderut så har man ju både Småland, Skåne och de fördömda danskarna innan man ens kan låtsas att man har kommit något hemifrån.
Vidare har jag kommit på en sak till som borde ha stått på tidigare inläggs lista: Vaccin. Även om man inte skall krångla till saker så skall man kanske inte försöka göra bort sig, kommer nog bli tillräckligt mycket hemlängtan ändå innan det här är har nått sitt slut.
Nu: Mot Göteborg.