Idag har jag njutit. Sådana vägar borde någon få en utmärkelse för. Om nu designen av de norska fjordarna gav pris borde de här vägarna allt ha nominerats åtminstonne. Det går, precis som väntat, en farligt massa uppåt, en farligt massa nedåt och på ett ungefär lika mycket åt vänster som åt höger. Jenny skulle inte gilla det det minsta, men jag trivs.
Och jobbar på feglinjen.
När man har kört en stund på vägar som hade fått vilken polack som helst att lägga sig på taket och då kör förbi en skylt som varnar för kurvig väg - då är det kurvig väg de varnar för. När den skylten kommer är det en bra idé att sakta ner. Men oj så skoj.
När jag körde, på nog dagens bästa väg, ner mot Kosice så ser jag en motorcyklist som vänder. Eftersom han vände för att åka bort från den grymmevägen jag just åkte på så tänkte jag att han antingen var dum i huvudet eller att det snart blir än mer åka av. Två kurvor längre ner stod hans kompis och fotograferade, och jag tror att han tog kort även på mig. Det var dagens första smått oväntade sak. Jag stannade naturligtvis och frågade om han inte kunde maila fotona till mig, och sedan stod vi i glatt samkväm en stund.
Ellerja.
På en fasad satt det en jätteaffisch med budskapet "We serve the best pilsner in town". Reklam för en restaurang kan man tänka sig. Haken är ju bara att jag förstod vad det stod, det är ju typ inte en käft i det här landet som förstår engelska.
Så inte heller mina nya kompisar motorcykelåkarfotograferna.
Så så himla mycket samkväm blev det ju inte. Men trevligt det lilla som var.
Strax senare hände något mer otippat.
Både så att det var något mer som hände och att det som hände var något mer otippat. Kom då farandes i sådär nittiotusen meter i timmen bakom en... ehh... skoda tror jag. Då en man som står på vägkamten noga ställer sig och siktar och slutligen kastar iväg en pet-flaska mot mig. Jag hade kunnat ha lite förståelse om jag hade kommit i fullaste farten genom ett samhälle, varit runt och svinat bland skolor eller bara kört alldeles på tok för fort/högljutt/yvigt. Men i lugn och ro bakom en skoda. På landet. Den så kallade "landsvägen".
En annan sak.
Ni vet när man ser folk som ser så annorlunda ut att man struntar i att man inte får stirra? Lite svensex-/möhippe-utklädningsmålet. Sådär så att man nästan kan med att knacka sin vän på axeln och säga "titta där".
Och peka.
Även om den man pekar på ser att man pekar.
Ni vet de situationerna?
Jag vet nu hur det känns att vara i den uttittades kläder. När man kommer in på en random livsmedelsbutik och de som plockar upp varor bara slutar med det, hur kollegorna runt om reagerar lite på samma sätt hur man sedan får gå runt med allas blickar på sig.
Jag tror inte att de hade sett Halvarssons skyddsjacka förut, det är min teori.
Nu: Slovakiska pizzafrallor. Och kanske lite ost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar