En dag att minnas.

Det är rätt häftigt.
Det är helt sjukt.
Det är en smula osmakligt.
Det är väldigt oeffektivt.
De har verkligen sparat det från hur det var, byggnader, baracker och biljettsystem.
Än så länge har jag bara upplevt biljettsystemet, otroligt ineffektivt och dåligt skyltat. Man får inte gå in ensam utan guide, men för att kunna boka en guide måste man gå in. Och det bara för att hamna i en kö som får New York-börsen anno 1929 att verka välordnad. Och det enda som står på skyltar är att man inte får gå in. Det och att tyskar var dumma.
Mer om det senare, nu börjar filmen.

Senare:

En snabb sinnesändring.
Det här med perspektiv på saker och ting, det är något bra.

Ännu senare:

Min litterära förmåga brister så totalt när jag skall försöka beskriva det här. Det blir typ: "Shit alltså."
Och det redan i halvlek.

Slutligen, ännu senare:

Det är inte bara ostförpackningarna.
Åk inte hit själva.

Nu: Kontemplation och busstransport.