En tysk, en britt och jag.

Nu sitter jag på en båt, på vilken det står skrivet "Taşucu". Det är inte bara ett namn på en båt utan också ett namn på en stad i Turkiet. Eller stad och stad, en by. Det är hur som helst lite åt fel håll. Greklandsresa var inte bara väldigt dyrt. Det var även helt omöjligt. Anledning här till var att:
1 - Enligt en av medarbetarna på båtspeditionsbolaget så hade de ingen möjlighet att skeppa mig och min motorcykel på samma båt, och då ville de inte göra något alls.
2 - Eftersom jag kom från Turkiet, dumma mig, och därmed gjorde hamn på den turkiskkontrollerade sidan av ön, smått olagliga mig, har jag ju tekniskt sett smugglat in min motorcykel. Och då får jag tydligen vara vänlig att smuggla den ut igen. Varför inte samma logik skulle gälla även mig förstår jag inte. Men omöjligt var det.
Träffade i färjebiljettskön igår en tysk ensam motorcyklist, han emellertid knappt ens säga hej. Han var dock på väg till samma båt som undertecknad så vi sågs här nu på förmiddagen. Trevlig man som hade tänkt samma resa som jag, men där det föll på samma problem.
Så nu är det åter igen dags att korsa Turkiet i ett lagom rallytempo i sällskap med en medeurope. Åter igen en pajsare som kör en motorcykel som är byggd för denna typ av äventyr. Töntigt.
Fuskigt.
Och avundsvärt.
I färjekön fanns även en brittisk tjomme som är på väg till Spanien med sin husbil och här på båten har jag lokaliserat en tysk liten familj och ett engleskt par.
Detta tycker jag borde betyda att människorna som jobbar med båttransport borde ha lite vana med utlänska resenärer, kanske att det på båten skulle finnas ett par parlörer på olika språk med ord som till exempel "backa", "vänd", "höger", "vänster", "vänta" och kanske "stanna". Men det är klart att man kan ju bara köra på skrik-lite-högre-på-ditt-modersmål-så-fattar-de-säkert-linjen också. Och gå och gruffa lite över idiotet som inte pratar turkiska. Eller något helt annat.
Hur som helst lyckades den handviftande och stundtals smått uppgivna hamnarbetaren förmedla att jag skulle parkera i en dörröppning (min tro är att Boldor nu står fastsurrad emot ett hantag till en nödutgång, men det är bara en lös teori) och att vår tyska vän skulle åka iland igen. Där står han nu, tysken, och ser lite bortglömd ut.
Nu: En stunds väntan innan denna båt i storlek med Ada (en av båtarna mellan Göteborg och Hönö) skall ta mig till Turkiet.