Det går ju lite bra och lite dåligt.

Igår försökte jag äta mat. Med blandad framgång.
Det var så att säga ännu ett misslyckande på temat "hur svårt kan det vara?".
Jag gick in på en affär, tänkte att en påse makaroner och en korv, har ju visat sig som ett vinnande koncept tidigare vid stormköksrelaterade utflykter. Så en påse makaroner, någonting saltrelaterat, en korv och lite olja blev min handligslista. Men då min ryska fortfarande är precis lika dålig som min lettiska så vet jag inte vad salt heter, hur det ser ut eller vart det står. Bland kryddorna hittade jag dock en "Santa Maria, Black and White" peppar och salt i samma. Visades vara mitt första misstag/misslyckande. För någon hade ju nämligen ställt en burk med saltlöst svartpeppar i samma kartong. Bra om man skall minska på saltet, dåligt om man skall salta makaroner. Korven tog jag en som såg ut som en falukorv, och så en flaska olja på det.
Det är osäkert vilken av de två sistnämna punkterna som var det största misstaget, men monumenalt dåligt var det oavsett. Oljan gissar jag var någon salladsolja som blev helskum när man värmde upp den (mina tankar började till slut gå mot linoljehållet) och korven var tydligen en påläggskallskuretsanrättning. Det hela smakade lite som gamla (för gamla) fiskbullar i härsken olja. Så till det en skål med osaltade makaroner. Det var helt enkelt så att det inte gjorde något att jag hade glömt besticken i ryggsäcken hemma hos mina nya vänner.
Nu: celebration in church.